“Sporten för oss samman”

Värmeböljor är vanliga i Texas, men hettan i Arlington är nästan outhärdlig denna sensommardag. Inomhus kyler luftkonditioneringen ner luften till isande kyla i villor, lägenheter, snabbmatsställen och affärer, men där ute i hettan sätter Satou Sabally ännu en tvåa på basketplanen i Woodland West Park. Ljudet av bollen som fortsätter att rassla genom nätet blir en medryckande melodi. När fotografen är nöjd med bilderna springer hon bort till sin EQS, kastar in bollen i bilens rymliga bagageutrymme och hoppar själv in bakom ratten. ”Jag är så glad att EQS kom in i mitt liv, den är så bekväm. Jag älskar att vara ute på vägarna med den.”

Hon älskar uppenbarligen sin EQS, lackerad i opalvit, och har alltid haft en svaghet för Mercedes-Benz. I en av sina reels på Instagram skämtar hon: ”S:et står för Sabally!” Och just nu får hon tillbringa massor av tid bakom ratten, med resor till den dagliga träningen, matcher, presskonferenser, till idrottsterapeuten, till massage. ”Allt är anpassat för att man ska ha bil här i Texas. Det är fantastiskt att ha EQS som tar mig dit jag ska. Jag är alltid helt avslappnad när jag kommer fram.” Hon säger att hon är glad över att kunna köra helt elektriskt – även väldigt långa sträckor är möjliga med EQS. ”Den gör verkligen skillnad med tanke på hur mycket jag behöver köra.”

Satou Sabally är 25 år och redan en av världens bästa basketspelare. Hon har spelat i WNBA sedan 2020 och efter sitt fjärde år i ligan utsågs hon till Most Improved Player, den spelare som utvecklats mest jämfört med föregående säsong. Inte så konstigt, eftersom hon nyligen sprängde 40-poängsgränsen. Intresset från media är enormt, och hon har också en röst utanför planen genom tydliga ställningstaganden mot rasism och för lika behandling av kvinnor inom proffsidrotten. Hon vill också utveckla ett basketnätverk i Tyskland och Gambia, där idrott kombineras med möjligheter till skolgång och utbildning. ”Rättvisa har alltid varit min grej”, säger hon.

Sportens kraft och skönhet har också en annan aspekt, som Satou Sabally gärna lyfter fram på Instagram. Det handlar om ritualen före matcherna, då spelarna en efter en kommer in i arenan på väg mot omklädningsrummet. Den har blivit som en modevisning. ”Jag älskar mode!” utbrister Sabally när det kommer på tal. ”Det är min typ av empowerment.” Denna känsla påverkar i sin tur vad hon skulle vilja kalla sann skönhet. ”Det handlar mer om att vara tillfreds med sig själv. Om den inre glöden”, säger hon.

Sabally, född i New York av en tysk mor och en gambisk far, växte först upp i Gambia och sedan i Tyskland. Vid nio års ålder upptäcktes hon av en tränare i Berlin och hennes första besök på en basketplan tog henne med storm: ”Jag blev omedelbart upp över öronen förälskad i sporten.” Det spelade ingen roll att hon var den enda tjejen i laget, hon fortsatte att träna. ”Det var här jag kunde släppa loss och vara mig själv. Jag kommer från en stor familj och kanske behövde jag bara det, att pressa mig själv till det yttersta fysiskt och samtidigt ha kul.” Resultatet blev mycket tid på planen, lite tid för vänner.

”Jag visste hela tiden att det skulle vara värt det, men det var inte förrän långt senare som jag insåg att jag verkligen kunde lyckas i världens bästa liga. Jag insåg det inte förrän på själva dagen för draften.” För att översätta det för dem som inte är basketfans: det här är dagen då WNBA-lagen får välja de mest talangfulla unga spelarna en efter en, och naturligtvis väljs de mest eftertraktade först. Saballys namn ropades upp som nummer två och hon skrev på för Dallas Wings. Det var en riktig sensation: aldrig tidigare hade en tysk basketspelare – manlig eller kvinnlig – blivit draftad så högt.

Året därpå flyttade hon till Arlington, som ligger alldeles intill Texasmetropolen Dallas. ”Jag gillar staden, här kan alla hitta sin nisch.” Hon älskar att köra runt i stan i sin EQS, alltid ackompanjerad av sin favoritmusik, som låter perfekt i Burmester© 3D Surround Sound System. ”Jag lyssnar alltid på något positivt på morgonen. Jag älskar sydafrikansk amapiano, afrobeats, men även tyska rappare.” Det konservativa Texas kan absolut vara utmanande ibland, och naturligtvis kommer Berlin alltid att ha en plats i hennes hjärta. ”Men Dallas är mitt hem nu”, säger hon och avslutar: ”Vad har människorna gemensamt på alla de platser jag har besökt hittills i mitt liv? Vi älskar sport, den förenar oss, för oss samman. Sporten är vacker på det sättet, och den har följt mig överallt.”