Gammalt möter nytt med fulländad kraft i natursköna Baskien.
Mitt i det ensliga spanska landskapet i provinsen Navarra finns ett hus som förenar gammalt och nytt på ett speciellt sätt. Arkitekten JORDI HIDALGO TANÉ berättar mer. Vi kör dit i en patagonienröd CLE 300 4MATIC – en ny modellserie som snabbt känns lika unik som välbekant.
Vår destination ligger gömd uppe i bergen, bland Pyrenéernas utlöpare. Det är ett fascinerande hus i provinsen Navarra på gränsen till Frankrike, långt från alla större vägar eller städer. Men ojämnheterna i grusvägen märks knappt, tack vare tillvalet DYNAMIC BODY CONTROL – chassit med adaptiv stötdämpning. När den oväntade välkomstkommittén, bestående av en skock får, lämnat vägen fri rullar vi de sista metrarna runt en kurva och får syn på Landaburu Borda, som fastigheten heter. Det första vi ser är ett gammalt men renoverat lanthus med grova stenväggar. ”Landaburu var namnet på det gamla huset. Kanske var det ägarnas släktnamn. Och Borda kallar vi den typiska bostaden för bönder eller djur här uppe i bergen”, förklarar Jordi Hidalgo Tané, arkitekten bakom huset.
Bakom det gamla huset upptäcker vi den nya byggnaden, som ser ut som en kil av glas och betong i den intilliggande kullen. Vi parkerar vår CLE framför stenbyggnaden och går in genom en tung trädörr. Jordi Hidalgo Tané ritade Landaburu Borda åt en vän som köpte fastigheten, inklusive det gamla stenhuset. Det stod snabbt klart att det inte fanns tillräckligt med utrymme i huset och att en tillbyggnad behövdes: ”Det här är ett klassiskt problem för oss arkitekter: Hur bygger man till ett gammalt hus? Det finns tusen olika lösningar på detta. Landaburu Borda är en av dem, och jag tycker att det är en mycket bra lösning”, säger Hidalgo när vi går genom det luftiga, nästan fritt svävande trapphuset. Härifrån når man fyra sovrum, vart och ett med eget badrum i öppen planlösning.
"Min arkitektur följer inte modet. Det är inte ett medvetet beslut, utan mer en del av min personlighet. Jag är inte en person som gillar att jaga trender"
Lösningen som Hidalgo valde för tillbyggnaden syns redan från trappavsatsen: en inglasad korridor leder mot kullen, där den nya byggnaden har placerats. Den rymmer ett generöst vardagsrum med matplats samt det anslutande köket. Det är Hidalgos favoritrum. Trots storleken känner man sig skyddad där, nästan som om berget vakar över en. Den stora glasfronten ger en fantastisk utsikt över både bergslandskapet och vår CLE.
”Det ursprungliga huset är litet och känsligt. Om man placerar något med för stor volym eller något för aggressivt precis intill, kan man förstöra den gamla byggnadens skönhet. Så vi övervägde olika lösningar och bestämde oss för att integrera den nya byggnaden i kullen bakom det gamla huset”, förklarar Hidalgo.
Man får nästan en känsla av att den nya byggnaden skapades innan den gamla byggdes, eller åtminstone att de två husen planerades på samma gång, även om det nya huset rakt igenom präglas av modern arkitektur: ”Vi ville att den nya byggnadens arkitektoniska språk skulle föra tankarna till tekniska strukturer som tunnlar eller broar, eftersom den ligger inne i en kulle. Och det har vi lyckats med, tycker jag. Detta är inte en typ av arkitektur som kännetecknar ett vanligt hyreshus.”
Trots – eller kanske på grund av – kontrasten mellan traditionell och modern arkitektur, mellan gammalt och nytt, känns allt här i Landaburu Borda äkta och organiskt. En anledning till det är arkitektens förståelse för materialen: ”Det finns två källmaterial här. Det ena materialet är stenen i det gamla huset. Och det andra är landskapet.” Vi tänker oundvikligen på CLE som står parkerad framför entrédörren. Vad skulle en bil vara utan sin omgivning och de otaliga vägar den kör på? Vad är poängen med smarta arkitektoniska lösningar om man inte gör det omgivande landskapet till en del av dem?
"Navarra är mycket särpräglat med sina skogar och gamla träd. Jag tyckte att det var mycket kraftfullt att placera den nya byggnaden inne i sluttningen."
På frågan om han någonsin funderade på att riva det gamla huset och bygga något helt nytt, svarar Hidalgo utan att tveka: ”Nej, nej, nej, det var tydligt från början att vi var tvungna att bevara det gamla huset. För mig är det mer intressant att kombinera det moderna med det gamla. Att skapa något nytt tillsammans med det gamla är mycket mer kraftfullt.”
Kraftfullt är ett ord som Hidalgo också gärna använder när han talar om provinsen Navarra och regionen Baskien. De karga bergen och urgamla skogarna, närheten till havet, en stark kultur med eget språk och egen mat. Hans fascination för regionen och dess invånare märks tydligt när han pratar.
Vi sätter oss i vår CLE, och trots att det är en helt ny modellserie känns det på något sätt som om vi har känt bilen länge. Känslan påminner om den vi upplevde i det stora vardagsrummet i Landaburu Borda. En känsla av förtrogenhet. Som om bilen alltid funnits där. Beror det på att den kombinerar många drag och funktioner från C- och E-Klass?
Vi lämnar huset och arkitekten, och kör vidare för att låta området förtrolla oss. Vid start låter motorn tystare än förväntat, vilket förklaras av att denna mildhybrid är försedd med en integrerad startgenerator. Vi fascineras av den nya och sofistikerade coupén som trots sin storlek glider fram tryggt på de slingrande vägarna i Navarra. För även om CLE är längre och har mer utrymme än C-Klass Coupé, tar den även de snävaste kurvorna utan minsta problem tack vare bakaxelstyrningen som finns som tillval. Vi kommer upp på Sierra de Urbasas slättland, ett kargt och vidsträckt landskap. Vi passerar kor och hästar vid sidan av vägen. Solen skiner genom det öppna panoramataket, ner över de nappaklädda sätena.
När vi är tillbaka på motorvägen kör vi ner mot Donostia-San Sebastián, den pittoreska kuststaden vid Biscayabukten. Vi tänker tillbaka på vårt samtal om estetik med Jordi Hidalgo Tané. På frågan om skönhet i arkitektur svarade han: ”Jag tycker det är spännande att definiera estetik utifrån dess koncept och tydlighet. Jag tror att det är avgörande: att människor står framför huset och förstår varför det utstrålar en viss skönhet.”
Mot denna bakgrund framstår Hidalgos byggnader som tidlösa på ett eget sätt – och ändå bevarar de arkitektens karakteristiska signatur. ”Min arkitektur följer inte modet. Det är inte ett medvetet beslut, utan mer en del av min personlighet. Jag är inte en person som gillar att jaga trender.”
Vi kommer fram till Donostia-San Sebastián. Trots den rika turismen under senare år finns inga hotellkomplex som skymmer sikten mot bukten och den lilla ön Santa Clara. Atlantens vågor rullar mjukt in mot stranden. Staden och dess invånare är sig själva trogna, här är det inte viktigt att följa trender. Genom vindrutan ser vi ett imponerande landskap. Vi låter tankarna vandra och tänker tillbaka på de senaste dagarna. Vad har gjort oss mest upprymda? Naturligtvis människorna, landskapen och även glädjen i att upptäcka en ny region med CLE Coupé. Trots att den är helt ny går det inte att ta miste på att bilen är en Mercedes-Benz. Vad beror det på? I slutändan handlar det om attityd, precis som med Hidalgo: att koncentrera sig på sitt unika formspråk utan att kopiera sig själv. Eller med andra ord: att förbli sig själv trogen mitt i en ständigt pågående förändring.