Perfektion – när inget mer kan utelämnas

Huset smälter in i landskapet som en gigantisk betongmonolit. Det försvinner nästan helt in i sluttningen på baksidan och öppnar upp sig mot dalen på framsidan. En platt trappa leder till en innergård, och när vi öppnar en hög trädörr ser vi även husets inre. Från dörren ser man det öppna köket och längre bort ett panoramafönster där Rhendalen och Appenzellalperna breder ut sig framför oss.

Vi har kört söderut på Europaväg E60 längs Bodensjöns östligaste strand, svängt vänster strax före Feldkirch och snirklat oss uppför berget på smala serpentinvägar i vår nya GLC 300 e 4MATIC. Bostadshuset är det första stoppet under vår resa – som kommer att ta oss till flera av arkitektbröderna Bernhard och Stefan Marte byggnader.

”Ett rum man verkligen vill bo i måste först och främst vara lätt att förstå och byggt med högkvalitativa material”, säger Stefan Marte. Efter vårt besök i Haus der Höfe kör vi vidare med vår GLC till Feldkirch, där Marte. Marte har sitt kontor. 360-graderskameran gör det lätt att parkera på de smala gatorna i den gamla stadskärnan. Kartongmodeller av broar, hus och tunnelmynningar står på mörka parkettgolv, stålhyllor med svarta pärmar kantar väggarna, meterhöga ljusväggar lyser upp de vitmålade rummen. De två bröderna grundade sin arkitektbyrå 1993, och deras byggnader med ett tydligt och reducerat formspråk har fått ikonstatus för dagens arkitekter.

”En avgörande faktor för hur tilltalande arkitekturen blir är hur interiören samverkar med omvärlden”, säger Stefan Marte. Deras tankar sträcker sig längre bort än till bostadens eller byggnadens ytterväggar. Marte anser att en bostad ska skapa en känsla av trivsel, precis som en bil gör. De två arkitekterna uppnår detta genom att öppna upp sina byggnader mot utsikten och mot naturen, vilket är lätt att se i Haus der Höfe.

Stefan Marte menar att en form är vacker först när den fyller sin funktion perfekt – och dessutom berör känslomässigt. ”Arkitektur har mycket gemensamt med att bygga en bil. Först kommer funktionen, sedan måste man hitta skalet som kompletterar den.” Formen i sin helhet är alltså en sorts skulptur, ett skal som växer fram ur de nödvändiga funktionerna. Perfektion, menar Stefan Marte, uppnås först när inget mer kan utelämnas.

Vi rullar vidare genom Vorarlbergs bergslandskap. Fulladdad kan vår plugin-hybrid köra upp till 130 kilometer endast på batteridrift – mer än tillräckligt för vår resa i bergen. GLC imponerar också i tuff terräng tack vare ett nytt offroad-program som inte använder förbränningsmotorn. Den styrande bakaxeln gör att GLC lätt passerar de snäva kurvorna på bergsvägarna, och drivlinans totala effekt på 230 kW eller 313 hk tar bilen uppför backarna utan problem.

GLC slingrar sig högre och högre upp, förbi bergsväggar höga som skyskrapor. Efter en kort tunnel dyker den upp framför oss – den första bron designad av Marte.Marte. Den sträcker sig graciöst över en ravin, formad som ett segel av betong som smälter in i alplandskapet. Inga vajrar håller upp bron, inga metallplattor skymmer utsikten. Bara ett betongsegel som förbinder ett berg med ett annat.

Marte.Marte har byggt totalt fyra broar längs bergsvägen Ebniterstrasse. Betongkonstruktionerna bygger på klassiska valvbroar – som de som byggdes av romarna – och Marte.Marte har hämtat inspiration från dessa konstruktioner, omtolkat dem och skapat moderna ikoner. ”Vi vill följa traditioner utan att plagiera dem”.

Vårt sista stopp på resan tar oss till Laternsertal, en östlig sidodal till Rhen. Vi kör längs en smal grusväg med alpängar, betande getter och bondgårdar på båda sidor, och kommer fram till en fyra våningar hög betongkonstruktion som står på en sluttande äng. Den påminner lite om en låg fyr i bergslandskapet, men är i själva verket en ultramodern sportstuga. Betongfasaden har bearbetats med släggor för att få en grov struktur, vilket skapar intrycket av ett grått stenblock. Inne i huset leder en spiraltrappa i massivt trä upp till köket på första våningen. I likhet med byggnaden Haus der Höfe öppnar sig den här stugan mot naturen genom mäktiga glasrutor på dalsidan.

Efter besöket i sportstugan fortsätter vi uppåt, till Furkajoch-passet, och det dynamiska chassit jämnar effektivt ut guppen på vägen. Vi glider fram bland bergen som på bomull, och genom panoramaglastaket och de stora fönstren ser vi omgivningen sakta förändras: i kvällsljuset reduceras bergstopparna till en ojämn silhuett mot en orangefärgad himmel. Vi kör vår GLC vidare genom en värld som påminner om en byggnad av Marte.Marte: reducerad till det absolut nödvändigaste och så perfekt att inget mer kan tas bort.