Toscana-drömmar i en Mercedes-Maybach S 580

Vi parkerar vår Mercedes-Maybach S 580 på en av Pietrasantas smala gator. Vincenzo De Cotiis hus ligger inom synhåll. Vid första anblicken ser det ut som vilket hus som helst. Den gamla fasaden smälter väl in bland de andra husen i denna gamla stad, som har rötter tillbaka till romarriket.

Den skuggiga innergården är omgiven av stenbänkar, och husväggarna täcks av vinrankor. Gyllene solstrålar silar genom lövverket. Vi går uppför marmortrappan. Den oansenliga entrédörren ger bara en diskret antydan om vad som väntar oss inne i huset – underbara miljöer som badar i ljus där nästan alla möbler är unika, små konstverk skapade av Vincenzo De Cotiis och utformade speciellt för den här platsen. De Cotiis själv, vars verk presenteras på konstmässor som Art Basel, kallar sina föremål för ”samlardesign” eftersom de kombinerar konstnärlig ambition med funktionalitet. Med andra ord är De Cotiis skapelser inte bara inspirerande att titta på. Om du har turen att äga en stol som skapats av konstnären är den också bekväm att sitta på.

De Cotiis brukar köra hit från Milano på helgerna tillsammans med sin fru, Claudia Rose. De är inte ensamma. Många italienare lämnar staden på sin fritid för att tillbringa helgen eller semestern här vid havet. Det är ett privilegium som de är födda med, eftersom deras hemland är ett av världens vackraste och mest eftertraktade resmål. Pisa ligger bara några kilometer bort, och en kort biltur tar dig till Florens eller Genua. Baksätet i vår Mercedes-Maybach är den perfekta platsen för att njuta av landskapet och resan. Panoramataket ramar in de gröna trädtopparna som vi passerar, och himlen är blå – åtminstone på utresan. Motorvägen från Milano tar oss mot kusten. Sedan kommer serpentinvägar och smala gränder. När du kör Maybach känns det som om du svävar fram. Den aktiva fjädringen E-ACTIVE BODY CONTROL parerar terrängens ojämnheter, och trots att Mercedes-Maybach är över fem meter lång bemästrar fyrhjulsstyrningen även de snävaste kurvorna med en fantastisk smidighet. När vi lutar huvudet mot dynan i det lyxiga sätet kan vi njuta av massagefunktionerna i baksätet, samtidigt som vi utforskar de liguriska byarna längs den italienska Rivieran genom bakfönstret.

Slutligen stannar vi till för att besöka Vincenzo De Cotiis spektakulära privatpalats i Pietrasanta. Claudia Rose berättar historien om hur hon kom över det och gjorde det till ett av Vincenzos projekt. ”Vi blev förälskade i det här palatset direkt när vi upptäckte det”, säger hon. ”Det var fascinerande att se hur spåren av det förgångna hade etsat sig fast i arkitekturen. Vi upptäckte fler och fler detaljer och färger. Arbetet var ofärdigt men kändes samtidigt fulländat på ett sätt som tilltalade oss. Vi älskade att vara i en förtrollande miljö, omgivna av tystnad och ljus. Det var nästan som i ett kloster.” Och precis det har palatset varit en gång i sitt händelserika förflutna. Byggnaden uppfördes på 1700-talet som nunnekloster, men den har även varit bostad åt konstnären Antonio Digerini, som satte stark prägel på den. Konst har därför alltid varit en del av palatsets dna. I det stora vardagsrummet på tredje våningen pryds väggarna av målningar från den vilhelminska tiden. De Cotiis har lagt till ett verk av konstnären Felix Schramm i samlingen; ett verk som är särskilt utformat för platsen och som ser ut att falla ner från taket på ett dramatiskt sätt.

Vincenzo De Cotiis gjorde sig först ett namn som inredningsarkitekt. År 1997 grundade han ett eget företag och galleri tillsammans med sin fru för att marknadsföra sina designföremål. Det skulpturala formspråket och de speciella material han använder ger hans skapelser en omisskännlig identitet.

Material är också en viktig näring i regionen runt Pietrasanta. Apuanska alpernas fot, ovanför Carrara, har varit en plats där man brutit marmor och levererat till hela världen ända sedan det romerska rikets sista dagar. I Pietrasanta kan man se detta ädla byggmaterial överallt, bland annat finns en skatepark i marmor i utkanten av staden. Michelangelo besökte Pietrasanta regelbundet för att köpa marmor till sina verkstäder i Florens och Rom, och Leonardo da Vinci var en annan kund. Idag bor den colombianska stjärnkonstnären Fernando Botero i Pietrasanta, precis som De Cotiis själv.

Arkitekten lutar sig tillbaka på soffan i vardagsrummet på husets fjärde våning. ”Min fru och jag har tillbringat våra sommarsemestrar här sedan vi var unga”, säger han. ”Pietrasanta är en mycket speciell och exklusiv pärla i Toscana. Staden har en unik och magisk atmosfär som är svår att beskriva. Den ligger på en kulle, omgiven av berg och gammal romersk arkitektur. Och jag älskar verkligen att så många kreativa människor lockas hit.” De Cotiis design är eftertraktad och han säljer inte bara enskilda föremål utan inreder även hela hus. Stadslägenheter, villor och hus runt om i Milano och hela världen är diskret fyllda med hans skapelser.

”Varje nytt objekt är skräddarsytt efter sin omgivning och kompletterar verk av andra konstnärer. Vi bemöter den ursprungliga arkitekturen med enorm respekt. Jag använde många material från regionen i mitt arbete, såsom olika typer av cipollino och breccia – naturliga marmorliknande stenar.” Eller, förstås, äkta marmor i sig. ”I studion använder jag återvunnet glasfiber, glas, sten och metaller. Kombinationen gör att föremålet fungerar som en ny organisk sammansmältning. Jag försöker att blanda material som vid en första anblick inte verkar att höra ihop, men som bildar en enhet i det färdiga objektet”, säger De Cotiis. ”Mitt mål är att skapa något tidlöst.”

Med intrycken från Pietrasanta färska i minnet fortsätter vi till Carrara, den lilla staden vid foten av Apuanska alperna. Orten har präglats av marmorbrytning i nästan två årtusenden – en historia som också kan upplevas på många turer genom Carraras stenbrott. Härifrån skickas marmorn över hela världen, och på väg tillbaka till bilen strosar vi över marmorsten som krossats av grävmaskiner. Den svarta limousinen sticker ut från den vita marken och framför de massiva marmorklipporna som en monolit. Vi kör vidare – den här gången till platsen där ’dolce vita’ verkligen firas. Vi passerar längs den liguriska kusten genom hamnstaden Santa Margherita Ligure, ett fashionabelt semestermål på den italienska rivieran. Yachter gungar i hamnen och 1950- och 1960-talets italienska anda lever vidare på lyxiga hotell. Det är nästan som om 2000-talet, kryptovalutornas och metaversernas tid, inte riktigt har nått till denna plats. Santa Margherita Ligure ligger bara en kort bilresa nerför smala hårnålsböjar – och är en magnet för turister och välbeställda gäster. Världens största filmstjärnor promenerade genom fiskebyn i mitten av förra seklet och förvandlade naturhamnen till en ny mittpunkt för världens rika och berömda.

Allt detta bildar naturligtvis en perfekt miljö för Mercedes-Maybach S 580, som nu glänser i kvällssolen. Den svarta lacken bryter ljuset i regnbågens alla färger, vilket framhäver ytans skönhet och känslan av djup. Precis som i Vincenzo De Cotiis konst är det detaljerna, till exempel materialens subtila komplexitet, som tilltalar våra sinnen i lager på lager. Som om de berättar historier. Sådana som redan är skrivna, men också sådana som ännu inte nedtecknats – både av dem som lever med De Cotiis konstverk och dem som kör en Maybach. Båda ger oss rena och berikande upplevelser. Och skapar något tidlöst.