En varg i fårakläder: Mercedes-Benz 500 E

När Mercedes-Benz 500 E presenterades på Paris Motor Show i Paris 1990 skilde sig den nya modellen inte nämnvärt från de andra varianterna i 124-serien.

Den kantiga modellen med den ikoniska monorutetorkaren, som täckte 86 % av vindrutans yta med bara en torkararm, hade introducerats redan 1984, så till en början var intresset för den nya varianten ganska svalt. Men det skulle snart förändras.

En närmare titt avslöjade nämligen en rad intressanta detaljer. Bland annat var den främre spoilern med integrerade dimljus ny, underredet hade sänkts med 23 millimeter och dessutom hade bilen utrustats med exceptionellt breda stänkskärmar.

Under motorhuven fanns en 5,0-liters V8 med 326 hästkrafter som lånats direkt från Mercedes-Benz 500 SL, en modell som året innan hade hamnat i strålkastarljuset för sin banbrytande utfällbara störtbåge.

Du kan läsa mer Mercedes-Benz SL, som var världens säkraste cabriolet på sin tid, här.

Det åttacylindriga kraftpaketet var kopplat till en klassisk fyrväxlad automatlåda och accelererade från 0 till 100 km/h på bara 5,9 sekunder, medan topphastigheten var elektroniskt begränsad till 250 km/h.

För att utnyttja kraften kom bromsarna också direkt från SL, medan ASR-systemet för antispinnsystem hjälpte till att förhindra att bakdäcken gick upp i rök när föraren släppte loss kraften.

Det stod snart klart att 500 E var en varg i fårakläder – som gjord för ytterfilen på Autobahn.

Den stora motorn i kombination med den förstärkta växellådan och differentialen krävde extra utrymme. Så mycket att motorrummet och kardantunneln måste modifieras.

Totalt sett blev bilen 56 mm bredare, och även om de breda stänkskärmarna inte bara var till för syns skull gav de bilen ett helt nytt, sportigt utseende.

Men den kraftfulla looken var också lite av en utmaning, eftersom de extra millimetrarna också innebar att bilen nu var för bred för monteringsbandet på Sindelfingen-fabriken där 124-serien tillverkades.

Lösningen var ett samarbete med en annan sydtysk biltillverkare från Stuttgart. Hos Porsche fanns det nämligen tillräckligt med utrymme runt fabrikens transportband för den bredaxlade muskelbilen.

Mercedes-Benz levererade plåtdelarna till Porsche som monterade karosserna. Dessa skickades sedan tillbaka till Mercedes-Benz fabrik i Sindelfingen där de lackerades. Sedan åkte de tillbaka till Zuffenhausen, där det återstående monteringsarbetet ägde rum. De färdiga bilarna lastades återigen på lastbilar och kördes tillbaka till Sindelfingen innan de slutligen skickades ut till kunder och återförsäljare.

Det var det, men det nära samarbetet mellan de två konkurrenterna var en stor framgång och bidrog till att ge Mercedes-Benz 500 E en unik och exklusiv status – inte minst för att den komplicerade produktionsprocessen var allt annat än billig.

1993 införde Mercedes-Benz en ny namnstruktur, och det är här som namnet ”E-Klass” har sitt ursprung. Samma år döptes 500 E om till E 500.

Bilen på bilderna är producerad 1994 och är därmed bland de sista exemplaren som rullade av fabriksbandet. Bilen är vänligen utlånad av den danska ägaren, Fatjon Braha.