EN FANTASTISK DYNAMIK

”Jag älskar soul från sextio- och sjuttiotalet”, säger han och öppnar ögonen. ”Min musik är soulig R&B, men den har sin grund i soulig hiphop. Jag gillade melodier, så jag sökte mig till R&B-världen.” Han spelar upp en kort sekvens och ler sedan: ”Tekniskt sett spelar jag inte något instrument, men jag kan hantera piano, bas och gitarr. Jag är mycket bättre på att få saker att låta bra.”

Francis Esteban, på scenen känd som Esta, är DJ och producent.

I flera år arbetade Esteban bakom kulisserna, genom att få andras musik att låta perfekt, vara DJ på klubbar och sampla för att skapa något nytt av det som redan fanns. Förra året släppte han sitt första soloprojekt – ett album som bär hans eget namn: Francis. ”Jag kände att jag hade nått en punkt i min karriär där jag var tvungen att ta klivet. Det tog lite tid, men det var värt det. Bara att få släppa albumet och dela med mig av min egen musik till världen.” Även om ”Francis” är skapad av honom själv, bär den känslan av sampling: listan över samarbetspartner som bidragit med text eller sång är lång.

”Alla mina vänner är med på albumet”, säger han. ”I låtarna, men också på den kreativa sidan och det visuella.”

Esteban är självlärd och hans inspiration kommer ofta från vardagen. Det kan vara statiskt ljud från en gammal radio, vindens sus eller bilens blinkers.

Även från sin Mercedes-Benz SL 500 från 1993 får han ett slags akustisk inspiration. ”Jag använder till exempel de rytmiska klickljuden från blinkersen, tändningsljudet eller soundet från avgasröret – ja, i princip alla ljud från bilen.”

Han köpte sin SL för några år sedan av en äldre kvinna som knappt hade kört den. ”Den var smutsig efter att ha stått under ett träd”, minns han, ”men så välbevarad att suffletten var i princip som ny.” Vissa delar var han tvungen att byta ut, så han började leta efter originaldelar från rätt tidsperiod. Till slut hittade han vad han sökte i Spanien, Abu Dhabi och Japan. Han jämför jakten med att gräva i lådor efter vinylskivor. ”Att leta efter delar var som att gräva igenom lådor efter sällsynta skivor. Jag älskar att spåra upp saker, precis som i en sampling.” Precis som sin musik behandlar han sin bil med omsorg och bevarar den som om den vore ett värdefullt verk.

En av de få delar i hans SL som inte är daterad till originalåret är, föga förvånande, stereon. ”Jag installerade ett nytt ljudsystem. När man lämnar studion vill man höra vad man har gjort, och då är bilen den bästa platsen.”

Förutom SL äger han också en Mercedes-Benz E 55 AMG från 1999. ”Jag kallar den för min ’nya’ bil”, skrattar han, ”eftersom den känns modern i jämförelse.”

Esteban står framför sin SL som är parkerad på en vältrafikerad boulevard utanför hans studio. Att glida ner i sätet känns som en resa tillbaka i tiden, rakt in i nittiotalet.  Sätena och insidan av dörrarna är klädda med rutigt tyg, vilket är typiskt för en modell från det året, och mittkonsolen skimrar i rödbrunt trä – till och med C-Netz-biltelefonen med sladdansluten lur, finns kvar. ”Jag gillar 1990-talet”, säger Esteban. ”Musiken, offlinekulturen, bilarna.” Han värdesätter det analoga och taktila som påminner om barndomen. ”Nyare bilar är coola, men jag föredrar den mer intensiva upplevelsen. Det är samma sak med musik.”

Han startar motorn och kör i sydostlig riktning mot Elysian Park, Los Angeles äldsta park. På 1970-talet var parken en samlingsplats för stadens lowrider-förare där de kunde visa upp sina excentriska bilar. Än idag är den en tillflyktsort från trafiken. Palmkantade vägar slingrar sig pittoreskt genom parken. Från toppen har man utsikt över Los Angeles skyline. Förbipasserande bilister tar bilder av Estebans SL och ropar till honom, och varje gång svarar han med ett leende. Han älskar att prata om sin bil.

Turn the radio on and bump on some Sade Eighty-five, open up the sunroof Looking at me looking at you, what we gon’ do?”– Esta, ”konnekt”, 2024

Bilar har alltid haft en central plats i Estebans liv. del av den filippinska kulturen. ”Min pappa är en riktig bilkille”, minns han. ”Han mekade alltid med bilar och motorcyklar och tog med mig på bilträffar när jag var liten.” Fascinationen övergick i passion när han köpte sin första bil. ”När jag hade råd med min första coola bil blev jag förälskad. Min första kärlek var basket, min andra var musik – bilar blev den tredje.” Det fördjupade också hans relation till pappan. ”Vi kom varandra ännu närmare. Oavsett vad jag frågar om bilar, så vet han svaret. Han har bytt ut hela växellådor själv. Jag vet fortfarande inte hur han har lärt sig allt det där.”

Tillsammans med sin pappa deltar Esteban fortfarande i bilträffar runt om i Kalifornien. Han har också blivit en del av delstatens ”Cars & Coffee”-scen, där entusiaster samlas över en espresso för att beundra varandras maskiner. ”Det är bilfantaster som kör fem timmar för att träffa andra likasinnade. Jag är väldigt tacksam för det”, säger han. ”Innan jag blev en del av den här gemenskapen handlade nästan allt om musik för mig. Jag hade inga andra intressen.” Sedan kom utflykterna med vänner, vilket gav en välkommen ny rytm. ”Det känns som en riktig paus. Jag kan stänga av, fokusera på mina tankar, lyssna på musik utan att arbeta med den. Jag åker till stranden, upp i bergen – det är det bästa jag har gjort för min mentala hälsa på länge.”

En sak är han säker på: ”Musik och bilar har en fantastisk dynamik. De hör ihop, helt enkelt.”

Han fortsätter att köra och lämnar staden på Angeles Crest Highway. Det är en populär vägsträcka bland Cars & Coffee-anhängare, och av goda skäl: de ikoniska kanjonerna som omger Los Angeles breder ut sig framför oss, badande i den nedgående solens gyllene sken. ”Jag älskar den här staden”, säger han.

”Jag vill stanna här för alltid. Som barn flyttade jag mycket inom Kalifornien, vilket gjorde att jag mötte många olika kulturer och musikstilar och fick filippinska, mexikanska och iranska vänner – det öppnade världen för mig och vidgade mina vyer.” Än idag är det utbytet med andra som formar honom, både personligt och kreativt, med sina vänner och med den gemenskap han fann genom Cars & Coffee. ”När jag sitter fast, när jag känner mig låst, så träffar jag vänner, känner livet, blir inspirerad – och sedan tar jag med mig det hem.”