I mayafolkets fotspår med Mercedes-AMG GLB

Historia och postbrutalism i mayafolkets fotspår

Text: Nicolo Fischer Foto: Fabian Martinez

I en Mercedes-AMG GLB 35 4MATIC upptäcker vi den mexikanska halvön Yucatán – från mayafolkets rika kulturarv till en modern oas av betong i stadens hjärta. Historia och postbrutalism möts i arkitekten Ludwig Godefroys skapelse Casa Mérida.

Banner

Delstaten Yucatán, med Mérida som huvudstad, har ett långt och rikt förflutet. Här grundade mayafolket en stad vid namn T’ho långt innan de spanska kolonisatörerna anlände. Dagens stad byggdes från mitten av 1500-talet ovanpå ruinerna av den gamla staden. Precis som i många andra spanska kolonialstäder är gatorna i stadens centrum arrangerade i ett rutnät: enkelt numrerade och ofta enkelriktade. Men det inbyggda infotainmentsystemet MBUX gör resan till huset lätt som en plätt. Det leder om vår bil, en Mercedes-AMG GLB 35 4MATIC, för att undvika den långsamma trafiken i centrum.

Banner

Paradiset bakom höga murar

Det är middagstid och redan 35 grader varmt när vi knackar på hos nummer 497, vid en ganska oansenlig gråbeige fasad. Vi välkomnas in till svalkan i Casa Mérida. Mönstrade klinkerplattor skimrar på entréhallens golv och på andra sidan en stor port visar sig en långsmal öppen gång under välvda hampa- och palmgrenar. Till vänster står byggnader i opolerad betong, uppblandade med orörda gruspartier. Stora vattenkanaler och trappsteg löper utmed hela sidan av en av byggnaderna och skulle kunna utgöra en av sidorna på en pyramid. Det är svårt att slita blicken från den lekfulla och samtidigt distinkta arkitekturen. Det är lika svårt att tro att vi faktiskt befinner oss mitt i en storstad.

”Jag tar folk bort från stan. Min arkitektur syns inte från gatan. Men i samma stund som du öppnar dörren och går in i huset så ser du en helt ny värld. Du ska känna dig så bekväm att du aldrig vill gå hem”, säger arkitekten Ludwig Godefroy

Banner

En egen mentalitet

Han förälskade sig i Yucatánhalvön, som skiljer Mexikanska golfen från Karibiska havet, redan vid sitt första besök. Många saker skiljer sig från resten av Mexiko här. Språket, maten, mentaliteten och mayakulturen, som fortfarande märks överallt. Det finns en annan aspekt som skiljer Mérida från megastaden Mexico City, där Ludwig Godefroy själv bor: ”När man anländer till Mérida vet man att man måste ta det lite lugnare. Det gillar jag. Folket här håller ett lugnare tempo på grund av värmen.” Till och med färgerna är annorlunda: ”I Mexico City dominerar svart och rött på grund av de vulkaniska bergarterna. Här är allting ljust på grund av kalkstenen, med färger från gräddvitt till gult.”

Banner

Mellan bunkrar och Maya-ruiner

Ludwig Godefroys växte upp i en liten fiskeby i Normandie i Frankrike. Hans pappa är också arkitekt och som barn lekte han både i pappans arbetsrum och bland bunkrarna från andra världskriget som fortfarande finns kvar utmed Atlantkusten. Han studerade i Paris och arbetade i Barcelona, New York och Rotterdam innan han av en slump hamnade i Mexico City. Nu har han bott där i 17 år. Samtidigt som han beskriver sin arkitektur som en ”tropikaliserad brutalistisk arkitektur med en konsekvent öppen design” har valet av det nya hemlandet påverkat honom starkt: nämligen mayafolkets byggnader. Pyramider, palats, altare – mängder av kvarlevor från denna avancerade civilisation finns kvar på Yucatán. Han fascinerades första gången han såg mayabyggnaderna i Uxmal och Kabah, och drog paralleller till bunkrarna från barndomen. Mayabyggnaderna har på samma sätt som bunkrarna utmed Atlantkusten förlorat sin ursprungliga betydelse och naturen håller på att ta över.

”Jag byggde en bro mellan de två kulturerna”, förklarar Godefroy. ”Landet där jag föddes och landet där jag nu bor. Tankarna går till den förkoloniala arkitekturen blandat med en smula brutalistisk arkitektur. Min personliga smak och det faktum att jag studerade arkitektur i Frankrike har fått mig att börja ta inspiration från verk av konstnärer som Le Corbusier.”

Banner

På upptäcktsfärd i en annan värld

Vi bestämmer oss för att följa mayafolkets fotspår och själva se inspirationen bakom Casa Mérida. Vi hoppar in i bilen och inom några sekunder befinner vi oss i en behagligt sval luftström tack vare den automatiska klimatanläggningen THERMOTRONIC. Resan är en njutning. Vi ser inte bara agavefält utmed vägen, utan får också uppleva varför GLB är ännu roligare i AMG-skepnad än den redan är i sitt vanliga utförande. Så snart vi lämnar stadens utkanter och kommer ut på landsvägarna är det en enkel sak att växla till sportprogrammet med reglaget på ratten. Chassit stramas upp och körningen blir mer dynamisk. Innan vi vet ordet av står vi framför Maya-ruinerna i Kabah. Grindvakten släpper in oss efter stängning och på det folktomma området har vi de imponerande väggarna för oss själva. Ruinerna i Kabah kategoriseras som Puuc-arkitektur, som Godefroy entusiastiskt pratar om: ”Den är extravagant och väldigt skulptural. Det finns många ansikten och former att se.” Parallellerna med huset i Mérida blir allt tydligare.

 

Betong, kalksten och trä

Nästa morgon, i gryningsdiset, är vi tillbaka vid Casa Mérida. ”Proportionerna överraskade verkligen mig”, säger Ludwig Godefroy om sitt första intryck av fastigheten. Ett rejält stycke mark, bara åtta meter brett men 88 meter långt. Sedan kom idén. Allt ska designas utmed en rak visuell axel i form av en gång. Detta är en referens till mayafolkets Sacbé. Ordet på mayaspråket yukatek kan översättas med ”vit väg” som knöt samman viktiga städer och platser på deras tid. Betong, kalksten och trä är materialen som arkitekten har använt för att skapa ett hus som visar sig för oss steg för steg. Vi vandrar genom det rymliga vardags- och matrummet och öppnar de rödbruna trädörrarna på vardera sida av byggnaden. Direkt känner man det svala draget. ”Den traditionella metoden med korsdrag, som Yucatáns invånare har använt i århundraden, kom långt innan luftkonditioneringen”, säger Godefroy.

Banner

De tomma utrymmenas betydelse

Bostadsdelarna och trädgården samexisterar i en konstant övergång där de flyter in i varandra. Ett designkoncept som löper som en röd tråd genom helheten: ”För mig är de tomma utrymmena viktigare än de faktiska byggnaderna. En trädgård är inte bara det som blir över när du bygger. Så jag föredrar att designa en trädgård med dess hus, snarare än det typiska huset med dess trädgård.”

Vid slutet av den Sacbé-inspirerade gången ligger poolen. Den sista delen av gången sticker ut en meter över vattnet som en språngbräda och omges bara av närliggande höga betongväggar där skuggorna från några träd är allt man ser. ”Det är i grund och botten ett rum utan tak, inga distraktioner och vattnet skapar ett unikt eko”, säger Godefroy.

Känslor i arkitekturen

Inspirationskällan till detta syns tydligt i en annan attraktion på Yucatánhalvön: cenoter, de mystiska och unika vattenfyllda underjordiska grottor som det finns gott om i den här delen av världen. Det är magiska platser som mayafolket använde som brunnar och offerplatser. Det är detaljerna som gör huset till en upplevelse, ett ”special moment” som Godefroy säger. Bra arkitektur beskriver han så här: ”Man måste få in känslor i arkitekturen. Ett rum utan känslor är värdelöst för mig.”

Vi kan inte låta bli att tänka på vår GLB som väntar utanför dörren. Vi måste åka vidare. Vi stänger dörrarna, startar motorn och rullar i väg mot nya äventyr. Det finns en hel värld kvar att upptäcka på Yucatán.

Banner

Skulpturala fasader i solljus: Kabah är bara en av många mayaruiner som fascinerar folk från hela världen idag. Under tiden som högkultur mellan år 250 och 900 e.Kr. utvecklade mayafolket inte bara imponerande byggnader, utan även komplexa skriftsystem och kunskaper inom astronomi.

Ludwig Godefroy

Den franskfödde arkitekten flyttade till Mexico City mer eller mindre av en slump för 17 år sedan. Kulturen, historien och arkitekturen i Mexiko trollband honom. I så hög grad att han blev kvar: ”När jag kom till Mexiko upptäckte jag i princip ett nytt sätt att skapa arkitektur. Eftersom mina rötter finns i Europa behövde jag lära mig allt från början igen.” Över tid utvecklade han sin egen stil, minimalistisk samtidigt som den ständigt minner om den förkoloniala mayakulturen och om de övergivna bunkrarna från andra världskriget där han lekte som barn. Hans uttalade mål? Att skapa tidlösa byggnader.