KONSTEN ATT BESEGRA BERG

”Vi erövrade det 2 117 meter höga Falzarego-passet och Pordoi-passet, allt på ett avslappnat och säkert sätt i vår Maybach… väldigt brant och smalt, men vår bil gjorde ett bra jobb. Magnifik utsikt över Bolzano och Merano.”

Ulrich Schmid-Maybach – barnbarn och barnbarnsbarn till varumärkesfäderna Wilhelm och Karl Maybach – bläddrar igenom de gulnade sidorna i den tiosidiga reseskildringen. Orden är med stor sannolikhet skrivna av Karl Schmid, dåvarande ingenjör och försäljningschef på Maybach-Motorenbau GmbH. I dagboken berättar han om sin tio dagar långa smekmånad, då han tillsammans med hustrun körde en Maybach Type 22/70 PS W 3 över Alperna. Han beskriver med prydlig handstil inte bara miljön, människorna och vägförhållandena, utan också tillförlitligheten hos den allra första serietillverkade Maybach-bilen. 

Dagboken, som tros ha skrivits av Karl Schmid, ingenjör och försäljningschef på Maybach-Motorenbau GmbH, var en trogen följeslagare på resan både 1925 och 100 år senare.

Upptäckten av reseskildringen från 1925 berörde Ulrich Schmid-Maybach på djupet – och inspirerade honom att göra om exakt samma resa över Alperna exakt 100 år senare. Journalister och märkesentusiaster inledde den nostalgiska resan från Friedrichshafen vid Bodensjön i juni 2025 i det nygifta paret Schmids spår. Det skiljde ett sekel mellan de båda resorna, men den gemensamma nämnaren var intakt: Maybach-bilar som kombinerar tidlös elegans med högsta komfort och kompromisslös kvalitet. Sedanmodellen Maybach W 3, som är familjen Schmids egen touringbil, uppfyller förstås detta krav med råge. Karl Maybachs arbete styrdes trots allt av strikta principer. Hans enda måttstock: perfektion.

Nu som då tog resan sin start genom Schwarzwald, förbi Bielsjön mot Lausanne, fram till den lyxiga atmosfären vid Beau-Rivage Palace-hotellet. Knappast något annat hotell vid Genèvesjön erbjuder en så konsekvent lyx på allra högsta nivå. Kungarnas och magnaternas favoritresidens har ända sedan grundandet strävat efter att komplettera skönheten i den lyxiga hotellatmosfären och den hisnande panoramavyn med tekniska framsteg. Redan 1861 erbjöds exempelvis sina gaslampor i de överdådiga sviterna, och 1908 hade man en egen bil för att transportera gästerna så bekvämt som möjligt från järnvägsstationen till hotellet.

Lyx möter lyx. Nu och då. På samma sätt utstrålar Mercedes-Maybach S-Klass tidlös elegans intill en Maybach SW 38 Cabriolet från 1936 utanför hotellentrén. Den historiska modellen kombinerar teknisk perfektion med den lyxigaste formen av cabriolet-njutning. Den moderna motsvarigheten erbjuder samtidigt en exceptionell körupplevelse med alla bekvämligheter – utan att ge avkall på sina historiska värden.

Resans fortsättning ställer dock högre krav på bilarna. I omgivningarna nära Mont Blanc-massivet sträcker sig rutten 40 kilometer upp till Stora Sankt Bernhard, vars högsta punkt är 2 469 meter hög. 

”Till Stora Sankt Bernhard: en vacker, bred, lång stigande bergspassväg, varm sol, mycket trevligt välkomnande från munken på toppen, omkring sex sankt bernhards och två små …”, skriver Karl Schmid om denna del av rutten, alltid med ett öga på bilens prestationer: ”Bilen bevisar sitt värde på ett utmärkt sätt.”

Pionjärandan var tydlig. De få bergsvägar som var farbara för hundra år sedan var vanligtvis oasfalterade. Låg motoreffekt i kombination med branta stigningar gjorde att utfallet av utflykten ofta var ovisst. Något som även de många olyckorna vittnar om. ”Vägen hade branta, skarpa kurvor och strax innan hade en Fiat med fyra personer störtat ner i djupet”, konstaterar författaren till resedagboken – en tydlig indikation på farorna med att resa genom Alperna på den tiden.

Resans fortsättning ställer dock högre krav på bilarna. I omgivningarna nära Mont Blanc-massivet sträcker sig rutten 40 kilometer upp till Stora Sankt Bernhard, vars högsta punkt är 2 469 meter hög. 

”Till Stora Sankt Bernhard: en vacker, bred, lång stigande bergspassväg, varm sol, mycket trevligt välkomnande från munken på toppen, omkring sex sankt bernhards och två små …”, skriver Karl Schmid om denna del av rutten, alltid med ett öga på bilens prestationer: ”Bilen bevisar sitt värde på ett utmärkt sätt.”

Pionjärandan var tydlig. De få bergsvägar som var farbara för hundra år sedan var vanligtvis oasfalterade. Låg motoreffekt i kombination med branta stigningar gjorde att utfallet av utflykten ofta var ovisst. Något som även de många olyckorna vittnar om. ”Vägen hade branta, skarpa kurvor och strax innan hade en Fiat med fyra personer störtat ner i djupet”, konstaterar författaren till resedagboken – en tydlig indikation på farorna med att resa genom Alperna på den tiden.