60-talslyx med kraft: Modellerna som lade grunden för S-Klass

Minikjolar, popkonst och rock’n’roll. 1960-talet var ett årtionde av fart och färg, där det nya skulle synas och kännas.

Hos Mercedes-Benz tog sig tidens optimism bland annat uttryck i legendariska Mercedes-Benz 600, som hade premiär 1963. Med en enorm 6,3-liters V8, en tjänstevikt på nästan 2,5 ton och ett banbrytande hydrauliskt komfortsystem var den allt annat än diskret – och blev snabbt en favorit bland superstjärnor och statsledare.

Läs vår artikel om Mercedes-Benz 600 här.

I det ljuset framstod Mercedes-Benz 108/109-serien som mer återhållsam vid lanseringen två år senare. Med stram linjeföring, låg taklinje och en nästan kvadratisk frontgrill var designen elegant, funktionell och medvetet nedtonad.

Men det tidlösa uttrycket var på inget sätt ett resultat av bristande ambitioner. En närmare titt visade snabbt att den nya generationen i lyxklassen låg långt fram även tekniskt.

108-serien med 250 S, 250 SE och 300 SE introducerades på International Motor Show i Frankfurt 1965. Kort därefter följde 300 SEL i 109-serien, med förlängd hjulbas och luftfjädring som standard.

Alla versioner hade skivbromsar runt om samt en bromskraftregulator på bakaxeln som motverkade hjullåsning vid kraftiga inbromsningar. ABS introducerades först i S-Klass W116 år 1978.

Dessutom såg hydropneumatisk nivåreglering till att bilen höll rätt nivå även vid tung last. En praktisk och sofistikerad lösning – även med dagens mått mätt.

De första modellerna var utrustade med raka sexcylindriga motorer, men programmet utökades snart. 1968 lanserades toppversionen 300 SEL 6.3, utrustad med den stora 6,3-liters V8:an från Mercedes-Benz 600.

Det stora kraftöverskottet gav prestanda i nivå med dåtidens sportbilar – en kombination som blev en stor framgång. Totalt producerades 6 526 exemplar av just denna variant.

Men det fanns också mer prisvärda alternativ.

Året därpå följde 300 SEL 3.5 med en ny 3,5-liters V8 med Bosch D-Jetronic insprutning. På den amerikanska marknaden erbjöds även en 4,5-liters V8. Det var första gången serieproducerade V8-motorer användes i denna klass hos Mercedes-Benz.

1971 hände dock något som på allvar förändrade synen på vad en lyxsedan också kunde användas till – och inte minst hur den kunde se ut.

Till 24-timmarsloppet på Spa-Francorchamps ställde det då oberoende tuningföretaget AMG upp med ett kraftigt ombyggt exemplar av 300 SEL 6.3.

Bilen baserades på den förlängda W109, men var nästan oigenkännlig.

Hjulhusen hade breddats för att ge plats åt de extra breda hjulen, chassit sänkts och karossen förstärkts med en säkerhetsbur i stål. Fronten hade dessutom försetts med fyra extra strålkastare och två enorma AMG-streamers i vindrutan. Och så var bilen röd.

Motorn hade borrats upp till 6,8 liter. Den stora sedanen – som senare blev känd som Rote Sau – levererade 428 hk och 620 Nm. Toppfarten var 265 km/h, men med en vikt som översteg de flesta konkurrenters var den ingen självklar kandidat till pallplatserna.

Trots det slutade den tvåa totalt och vann sin klass, med Hans Heyer och Clemens Schickendanz bakom ratten.

Mellan 1965 och 1972 producerades mer än 382 000 exemplar av 108/109-serien.

När W116 introducerades 1972 som den första officiella S-Klass byggde den vidare på grunden som lagts i mitten av 1960-talet. 108/109-serien skrev därmed in sig i raden av ikoniska modeller från Mercedes-Benz – och bidrog samtidigt till att bana väg för det senare fabriksägda Mercedes-AMG.

Nyfiken på S-Klass anno 2026?

Läs vår artikel om nya S-Klass här.