Mellan stjärnor och stenar

Det sägs att alla vägar bär till Rom, men i vår berättelse är det tvärtom. Vi har med oss nya, helt eldrivna CLA, som hade världspremiär här i mars 2025. Vilket enastående tillfälle att utforska regionen kring den eviga staden.

Solen är redan på väg ner när vi lämnar den livliga metropolen. När den försvinner i backspegeln blir vår hastighet jämnare och bakgrundsljudet tystare. Det är nästan helt tyst i vår eldrivna CLA. Endast ett stilla surrande hörs när vi kör iväg. Vår egentliga destination ligger ca 40 km norr om Rom: förorten Fiano Romano, där arkitekten Michela Ekström har sitt hem. Men om det är något vi har lärt oss av våra resor, så är det att det inte bara är målet som är mödan värd.

Vägen blir dessutom extra bekväm i CLA. Vi noterar direkt de sportiga sätena och mjuka materialen i kupén. Det är svårt att tro att dessa material en gång har levt ett annat liv och nu har återvunnits för att börja om på nytt i bilen. Den lugna atmosfären och den behagliga känslan i ratten gör det lätt att koppla av. Den verkliga höjdpunkten är dock en svävande MBUX Superscreen, som sträcker sig över hela kupéns bredd och reagerar intuitivt på röstkommandon, beröring och gester. Tekniken enligt den nya elektriska tidsåldern får detta att kännas som en futuristisk roadtrip genom det ljuva Italien.

Nästa morgon kör vi från hotellet till ett bostadsområde, där privata uppfarter i prydliga rader leder till villor och flerfamiljshus. Här arbetar och bor Michela Ekström med sin familj och de två taxarna Tomaso och Otto. Det går knappt att se hennes hus från vägen. Vi styr CLA:n genom en grind och passerar små italienska hus. Plötsligt syns en imponerande byggnad som ligger lite undanskymt. Arkitekten hälsar oss välkomna med ett varmt leende framför en kompakt, nästan monolitisk byggnad. Stonehouse är som ett abstrakt block mitt i en trädgård. Det här är hennes fristad, hennes kreativa arbetsplats.

42-åringen är född i Rom och efter avslutade studier öppnade hon sin egen arkitektbyrå nära Piazza del Popolo. Men efter att ha blivit mamma vid 30 års ålder behövde hon mer utrymme – både fysiskt och mentalt. Fiano Romano verkade vara den perfekta platsen: tillräckligt nära staden, men ändå med ett helt annat tempo. Stonehouse var från början inte tänkt som en studio, utan började snarare som ett personligt experiment. Hennes föräldrar hade en liten lägenhet här och de regionala byggreglerna tillät att man byggde ett annex, ett ”piano casa”, i trädgården. Men Ekström ville skapa något helt nytt.

Begränsningarna motiverade henne att hitta kreativa lösningar. ”Den byggbara ytan hade en bredd på knappt sex meter, så jag var tvungen att tänka vertikalt. Jag arbetade med diagonala geometrier, nivåer och skillnader. När huset var färdigt stod det klart för mig att det här var den perfekta arbetsplatsen – lugn, ljus och helt i takt med min naturliga rytm. Nu bor jag mittemot och kan gå genom trädgården varje dag på väg till jobbet”, förklarar hon.

Det som omedelbart sticker ut är elementet som förbinder utsidan med insidan: travertin, en porös, varm kalksten som Rom byggdes med. Ingenstans är det mer framträdande än i norra delen av den italienska huvudstaden. Och det är materialet som Michela Ekström uppskattar allra mest att arbeta med: ”Stenen är en del av min historia – inte bara som arkitekt, utan även som romare.” Hela fasaden, golvet, poolen, eldstaden utomhus och till och med köket – allt smälter ihop och bildar ett elegant konstverk. Det är inte nostalgiskt, utan extremt nutida. Ekström hämtade inspiration från en dikt av en polsk poet om fascinationen för det materiella och, i en metaforisk mening, om närhet och avstånd och den komplexa naturen i mänskliga relationer.

Travertin är en porös kalksten med varma, jordnära toner från ljusbeige till honungsfärgade nyanser. Den användes redan under romartiden för att uppföra viktiga byggnader, bland annat Colosseum och fasaden på Peterskyrkan. Detta ”vita guld” bryts fortfarande i Tivoli, nordost om Rom. Stenens tidlösa estetik och naturliga känsla gör att den än idag är förstahandsvalet för modern arkitektur med själ.

Ekström bjuder på en stark espresso och guidar oss sedan genom sin fristad, vars helt öppna koncept gradvis uppenbarar sig. Varje rum kan användas för flera ändamål. Trots att den totala ytan är knappt 60 kvadratmeter får den smarta geometrin huset att verka mycket större. Det är här, om inte förr, som arkitektens skandinaviska rötter blir uppenbara.

”Min pappa är svensk, så Stonehouse förenar båda sidorna av min identitet. Tydligheten och funktionaliteten kommer från min svenska sida, medan kärleken till materialet, ljuset och Medelhavets sätt att nyttja utomhusutrymmen kommer från min italienska sida”, säger Ekström. Det är viktigt för henne att arbeta med hantverkare och lokala leverantörer. ”Med Stonehouse hade jag ett nära samarbete med Poggi Bros stenbrott i Tivoli. Från valet av sten till diskussionen om ytorna, gav vår dialog projektet en känsla av äkthet. Arkitektur ska främja relationer. Med människor, material och omgivningarna”, förklarar hon.

Travertin är det sammanbindande elementet mellan Michela Ekström, hennes arbete och historien om hennes bostad och arbetsplats. Och stenen förbinder oss också med regionen, som en tyst följeslagare på vår resa genom norra Rom. Precis som vår CLA, vars lack i patagonienrött glänser framför huset i den varma vårsolen och bara väntar på att ta oss till bergen i eftermiddag.

Vi kör mot nordost till Fara in Sabina, en idyllisk by med smala gränder, små piazzor och en fantastisk utsikt över Sabinerbergen. En grupp som färdas i färgglada klassiska bilar stannar bredvid oss. Vi promenerar genom byns centrum och känner den söta doften av cappuccino och apelsinkaka från små barer med lockande namn som ”Belvedere” och ”Glück”, det tyska ordet för lycka.

Än så länge kommer du inte långt med engelska här. En kvinna från den lokala turistbyrån berättar att regionen är särskilt känd för sin avslappnade karaktär.

På Michela Ekströms rekommendation fortsätter vi vår roadtrip till Lago del Turano, en timme bort, och börjar förstå vad modernt resande innebär numera. Nya CLA är en stark och stilig men ändå blygsam reskamrat, även om den eleganta designen får förbipasserande att titta till en extra gång. Allt handlar om körupplevelsen. Bilen fungerar som en scen som ramar in varje ögonblick av den värld som utspelar sig utanför. Det generösa panoramasoltaket får olivlundarna och cypresserna att kännas inom räckhåll och ger en känsla av Italien i bilen.

Med en WLTP-certifierad räckvidd* på upp till 792 km behövde vi inte stanna och ladda bilen under den här delen av resan. Och även om så hade varit fallet, skulle det ha varit precis tillräckligt med tid för en cornetto alla crema och en espresso: bilens elektriska arkitektur på 800 volt gör att den kan laddas med en räckvidd på upp till 325 km1 på bara tio minuter.

Vi anländer till Colle di Tora och Castel di Tora i skymningen. Vi kliver ur bilen och tar in vyn över havet. Ljuset är mjukt, nästan filmiskt. De nya belysningselementen på CLA strålar verkligen i den här miljön: frontpanelen med belyst Mercedes-Benz Pattern, den belysta Mercedes-stjärnan och varselljusen med elegant stjärnmotiv.

På kvällen kör vi tillbaka till Michela Ekström, som har bjudit in oss på pizza vid eldstaden. Hon berättar om två nya skolbyggnader som hon arbetar med för tillfället. Hennes ögon lyser upp och hennes stora passion för sitt jobb – i synnerhet när hon får arbeta med lokalsamhället – är påtaglig. ”Fokus ligger ofta på skönheten hos den historiska stadskärnan – och det med rätta – men vi glömmer att de flesta människor bor på andra platser, i utkanten eller i förorterna. Förortsarkitektur kan vara ett kreativt arbete med begränsningar, små budgetar och komplexa omgivningar – men också med mer frihet och utrymme för experiment”, säger Ekström. Hon menar att kreativitet måste vårdas. Det finns inget som heter snilleblixtar, bara daglig övning.

Innan vi säger hejdå frågar vi vad autentisk design innebär för henne. ”För mig är integritet nyckeln. En design är autentisk om varje element är meningsfullt, när idén och utförandet är i perfekt harmoni. Kvalitet är inte en fråga om lyx, utan om omsorg, noggrannhet och precision. Detta gäller även de osynliga detaljerna. Inom arkitekturen innebär det att använda material på ett ansvarsfullt sätt och att skapa utrymmen som lever, andas och utvecklas över tid – inte utrymmen som bara imponerar”, säger hon.

Hennes ord finns kvar i våra tankar när vi kör tillbaka till hotellet. Imorgon planerar vi att ta en tur runt den pittoreska Braccianosjön för att titta på vindsurfare och besöka staden Sutri, ett populärt resmål för konstintresserade. Även här kan man hitta travertin i varje hörn, bland annat på kyrkofasader och fontäner – subtilt men ändå ständigt närvarande. Man skulle till och med kunna säga att travertin är för Italien vad CLA är för Mercedes-Benz. Den berättar en historia om identitet och livfullhet. Om hantverk och precision. Och om det förflutna, nutiden och framtiden.